Jag står mitt emellan två kapitel just nu. Eller mer specifikt, mitt emellan två skådespel. Det är ett veckoslut kvar av Robin Hood på Fallåker. Nästa lördag spelar vi dubbelfinal och sen lägger Nottingwood lapp på luckan. Det är samtidigt både skönt och lite dystert, men så ska det väl vara. Åtminstone vet jag att teatrandet inte tar slut bara för att teatern gör det. Saltkråkan-övningarna för nästa års Finns-produktion är ren i full gång.

Det är uppenbarligen få saker längre än ett premiärveckoslut. Egentligen började det i början av veckan med två genrep och konsert med Devin Townsend :). Men premiär var det på fredag och efter det premiärkalas! Lördag var ledig dag – vilket var oerhört skönt – och söndag var det andra föreställningen. Och faktiskt, så gick allt riktigt bra! Jo, några små missar här och där, men inget som skulle ha fällt föreställningen.

Så har vi tränat, repeterat och övat och i kväll är det Generalrepetition 1. Inför testpublik. Inte för att det finns så mycket vi kan ändra på om publiken är missnöjd, men det är kanske främst så att vi får testa att spela för en levande samling människor. Repliker, scenbyten och koreografier börjar kännas, om inte säkra, så åtminstone bekanta. Jag har tillochmed mejkat mej runt ögonen en gång och idag ska jag göra det igen.

View this post on Instagram Note to self: When bicycling, shallow puddles may be deeper than they look. A post shared by Robin Laurén (@robin.lauren) on Oct 23, 2019 at 10:40am PDT Dagens tips: om ni cyklar från tåget till träningen, cykla inte igenom pölarna. De är längre, bredare och framför allt djupare än de ser ut. Dina fötter kommer att hamna under vattnet där du cyklar.

Man kan säja mycket om Sheriffen av Nottingham, men klok är han inte. Sheriffen är inte en glad eller förnuftig man. Han flippar vanligen mellan förnedrad och förnedrande, och i scenen då han äntligen fått Robin Hood i klorna är han rent vansinnig. Det är kanske oxå skäl att påminna att Robin Hood inte är en barnpjäs. Vi har rekommenderat en åldersgräns på sju, men stundvis kan det tyckas att tolv är en mer realistisk rekommendation.

Varje ny början kommer från slutet av en tidigare början. Ungefär så sa Seneca1, eller Dan Wilson från orkestern Semisonic. Och precis så kändes det när jag sent om sider kom i säng igår efter Nyländsk Afton, Nylands teatermotsvarighet till Oscargalan. Det var där Kapten Efraim Långstrump fick uppträda för sista gången, och Sheriffen av Nottingham den första. På onsdag kväll träffades Pippi-gänget för en första och enda träning inför NSU-galan.

View this post on Instagram När sheriffen är i staden då följer man lagen @fallakerteater #robinhood A post shared by Robin Laurén (@robin.lauren) on Sep 18, 2019 at 1:42pm PDT Vi fick teaterkläderna härom dagen och de ser förfärligt snitsiga ut. Kläderna är från en affär i Sankt Karins som specialiserar sej på medeltida jox och attiraljer. Ännu har vi inte haft träning i kostym, men en del klädprovning har det varit redan.