Så var Pinocchio färdigspelad – tack och hej, leverpastej! Kanske för att jag spelat slut en produktion nån gång tidigare, eller kanske mer för att jag ännu inte hunnit sitta ner och göra ingenting, så känns inte riktigt den där ekande tomheten som infunnit sej efter tidigare slut. Ännu. Kanske.

Så var Stulen Kärlek färdigspelad på Fallåker. En vecka sen var det faktiskt, och nu har jag haft en blandning av lugn och tomhet i detta teaterlediga veckoslut.

Så var det, i det stora hela, slut på Pippi Långstrump. Ja, det blir lite revival ännu i och med att vi ska till Raseborg tillsammans och kolla på Jorden Runt på 80 Dagar och så kommer vi att ha en filmkväll ännu (om jag bara får filmerna klippta). Men det egentliga arbetet är ganska långt klart. Vad tror ni att det hände sen? Jo, det hände sej lite lustigt att en herreman från Yleradion var och intervjuade oss för Pippi under en av de sista övningarna före premiären.

And then it was over and we took our applause. We passed the peace pipe and thought no more About the scenes that were missing, about the lines we had crossed. And we smiled at each other and knew that the moment was lost. Det är en vecka sen det tog slut. Jag har varit på aktivsemester i östra Lappland (eller egentligen var det strax söder om Lappland, men det var renar på vägen, mygg och fjäll, och utanför Ring III, så det var nog Lappland i mina böcker) så jag har inte haft tid att tänka så mycket på vad det blev av alltsammans.

Idag är det sista föreställningen för Pippi Långstrump. Det är slutsålt och vädret kommer att bli just perfekt. Alla kan sina roller. Gemenskapen är på topp. Och sen är det slut. Det är ju inte så länge sen vi började, känns det, fast vi hållit på i över ett halvår. I augusti 2018 kontaktade jag Jonnna, vår producent och Prusiluska (som det senare skulle visa sej) att min son kunde vara intresserad att delta och det var hon som ursprungligen frågade mej om kanske jag oxå var intresserad av en plats på scen.