Konsten att se det uppenbara

Vi har just en onsdagsövning med folk som vimsar fram och tillbaka och så har en ny grej kommit med i form av en väska (ni får se sen). Frågan är vad som ska hända med väskan för att det ska verka både naturligt och kul, samtidigt.

Strålande idéer sprudlade i fors och kors ur skådespelarna tills Regissören morrade till att “Nu är här för många idéer." Så äntrade han scenen med säkra steg, regisserade skådespelarna till sina platser, gick scenen fram och tillbaka sekund för sekund, placerade väskan och koreograferade den som bär den och mitt i allt var det alldeles som det skulle vara. Naturligtvis skulle det vara såhär.

Och det var då jag insåg att en regissörs största uppgift och gåva till världen är att se – och förmedla – det uppenbara, när ingen annan kan det.