Nästa vecka är det .. premiärvecka! När jag skriver ut det och läser det på min skärm grips jag av en liten förlamning som får mej att känna som om min kropp vill krympa och gömma sej. Jag är med all nödvändig uppenbarhet inte riktigt redo. Jo, vi börjar bli bättre. Tillochmed jag börjar bli bättre. Och rent logiskt tänkt kommer vi att klara det här eftersom jag vet att folk mer eller mindre kan allt de bör och att premiär och publik får folk att skärpa sej, men min ödlehjärna tittar oroat omkring sej för att hitta en stor sten att gömma sej under.