Idag är jag statist i filmningen av en finsk deckare. Sorjonen och muralmorden, eller det som heter Bordertown på Netflix. Kameran går och det är lite pirrigt. Det andra gången jag medverkar, på ett mycket litet plan, i film. Första gången var jag “reporter” i Den svavelgula himlen och eftersom jag hade en (1) replik, var jag skådespelare – filmskådespelare! – och idag är jag statist, på hemligstemplad ort och gör som regissören säjer.

Idag fick jag ett samtal. Damen på andra sidan ville veta om jag fortfarande var intresserad att hjälpa till som statist i en film. Visst, sade jag, vad behöver jag veta? Min karaktär är journalist och jag har två (!) repliker. Och så undrar hon om jag kan skicka en ny bild. En halvtimme senare kommer ett nytt samtal. Tidseran för filmen är nittiotalet och regissören säjer att skägget ska bort.