Jag på Saltkråkan

Då jag började med Finns Sommarteater som Efraim bara ett år tillbaka, postulerade jag en tes att efter tre produktioner kan man (eller jag åtminstone) befogat titulera sej amatörskådespelare. Nå, tidigare i veckan tilldelades jag min tredje roll, så om jag med hedern i behåll klarar mej igenom Vi på Saltkråkan denna sommar, kan jag skriva in en ny titel på CV:n.

Även i denna Finns-produktion har jag två roller, morfar Söderman och direktör Karlberg (även “Carlberg”). Rollen som Söderman är så vitt jag förstår klart mindre än både Efraim och Sheriffen, och Carlberg är åtminstone i boken närmast en “plot device”¹, så det kanske blir en lite lättare dust för mej denna gång. Helt okej med tanke på att Finns-övningarna börjar medan Fallåker fortfarande spelar!

Det var riktigt kul att vara på audition. Nästan hälften av Finns 2019 ensemble var på plats, och flera blev antagna (men de får avslöja det själva). Det visade sej vara svårt att provspela snälla personer som Melker och Krister. Hur jag än försökte, så blev det ganska bullriga karaktärer, kanske mer som Mattis ur Ronja rövardotter. Vad som fascinerade mej till ingen ände var att koreografidelen bara verkade svår, inte totalt obegriplig, som koreografi hittills varit för mej. Kanske jag faktiskt har lärt mej nåt under det senaste året. Miraklens tid är inte över!

Saltkråkan-ensemblen träffas första gången i början av februari, så det lär bli ny rapport efter det!