Mannen som sålde sitt skägg

Idag fick jag ett samtal. Damen på andra sidan ville veta om jag fortfarande var intresserad att hjälpa till som statist i en film. Visst, sade jag, vad behöver jag veta?

Min karaktär är journalist och jag har två (!) repliker. Och så undrar hon om jag kan skicka en ny bild.

En halvtimme senare kommer ett nytt samtal. Tidseran för filmen är nittiotalet och regissören säjer att skägget ska bort. Sånt hade man inte på den tiden. Jag föreslog att kanske ett stubbigt Miami Vice-skägg efter att journalisten jobbat hela natten, men det dög då inte. Så jag beslöt att inte vara besvärlig utan offra mitt eleganta hakludd för konsten och regissörens konstnärliga vision (och ett maffigt tjugo euros gage).

Så nu hoppas jag att det inte slutar med att min scen oxå klipps bort i ivern, för då blir jag nog ändå lite upprörd.