Mening och tomma ord

Det här med att spela skådespel är inte lätt för mej. Eller mer specifikt, jag har inte så svårt att improvisera eller pajasa mej då när det inte är press, men att lära sej saker utantill och sen upprepa dem under press … det är en utmaning. Åtminstone för mej. Därför är jag ganska tacksam att jag har en ändå rätt så liten roll och egentligen bara en koreografi.

Sånger är det lite lättare med, och jag tror att det är en del av förklaringen. Repliker som text i ett manus eller nåt man bara säjer i dialog med andra saknar liksom mening. De bara är. Visst, de för historien framåt, men de är liksom ändå bara text. Det var när jag märkte hur jag skulle säja en del repliker som påminde om varandra och hur jag betedde mej från en ganska lika replik till en annan som texterna fick en mening, en orsak, ett sammanhang.

Prins Johan Vi är inte populära vi.

Sheriffen Nej, inte vi

Prins Johan Vaddå inte vi?

Sheriffen De betalar gärna skatt när de tror att pengarna går till Richards lösensumma

Prins Johan Men de gör de inte

Sheriffen Nej, nej, men de tror det

Prins Johan Hur kan de tro nåt sånt (…)

Sheriffen Ja, jag råkade säja det av misstag och så blev de genast mycket medgörligare

Det här är egentligen bara en massa tjat fram och tillbaka, men när jag tolkade det som så att sheriffen först är lite borta i sina egna tankar (och imponerad av sin egen finurlighet) ända tills han vaknar upp av att Prins Johan kritiserar honom och hans idé, då får dialogen en dynamik. De första raderna säjer Sheriffen “inåt” och mer till sej själv, den sista mer i försvar och till prinsen.

Flera och olikare¹ sinnesintryck ger en starkare upplevelse och mitt i allt har dialogen en mening förutom att bara vara ordväxling. För mej åtminstone. Andra kan ha det lättare.

När det gäller koreografi är det lite det motsatta. Stegväxling är mej så obekant att jag behöver lära mej det steg för steg. Höger - hopp - vänster - hopp - höger - vänster-halv - vänster - höger-halv - höger - vänster-halv - vänster-bak - höger-fram - vänster-bak och hur i alla mina dar kan det vara sådär?! Så småningom blir det små helheter där fyra höger-vänster-halv-full blir en liten fras och sakta, sakta börjar de få en plats i själva sången. Men inte är det mej enkelt fast jag skulle önska det. Ja, är det nåt jag skulle vilja lära mej lättare är det faktiskt dans. Jag dansar som en panda med två vänsterben. Men principen är fortfarande densamma. Satta i sammanhang blir repliker meningsfulla, även om replikerna ibland är steg.