Stulen kärlek!

Det är full rulle på Fallåker trots att jag inte skrivit något här på länge. Vi jobbar på en fars som heter Stulen kärlek. En fars är ett slags fartfyllt komiskt skådespel, ofta med förväxlingar eller missförstånd, oj-då-hur-gick-det-så-här -situationer och en rapp dialog. Premiär blir det i januari 2021 och biljetterna har precis börjat säljas¹

Ensemblen består av bekanta nunor från förra årets Robin Hood, styrkt av Matilda, som är ny på Fallet för i år (men ingalunda ny på teaterscenen; hon spelade faktiskt Ronja med Thomas och Tipi som föräldrar för några år sen på Finns). Vi är en klart mindre trupp än senast, bara sju personer står på scen. Det är både roligt och underligt att se hur alla passar in i sina roller².

Vi har övat ett par gånger i veckan sen lite efter skolstart och har nu hankat oss genom hela skådespelet. Det betyder att vi sådär i princip vet var vi ska stå på scen och hur vi tänker och gör när vi säjer våra saker. Än har vi inte kommit så långt att vi skulle lärt oss våra repliker utantill (utom då kanske Make, som är ett fenomen i sej vad repliker gäller), men det kommer nog snart. Lyckligtvis finns det ingen koreografi i skådespelet, för då hade jag nog mer bekymmer än jag behöver.

Just nu är jag i fasen där jag bekantar mej med min rollkaraktär Evald Eriksson Blom, en businessman och “ägare” av allt omkring sej. Som person är jag nämligen nog så olika Evald. Evald bryr sej om saker, om fasader och hur saker – däribland även medräknad hans fru – ser ut. Nåt större känsloband har han inte till något och inte heller till sin unga och vackra hustru. Fast hon är ju trevlig att visa upp på affärsmiddagarna förstås. Lite sådär som en trofé.

Själv lider jag i jämförelse lite av ett anspråkslöshetskomplex. Att gå omkring och anse att jag har rätt och har rätt till vad som helst, och att pengar är vägen till lycka – det är något jag medvetet behöver arbeta på om det ska bli bra. Kanske det sådär i det stora hela är en bra sak.

En för mej spännande skillnad till tidigare produktioner jag spelat med i³ är att Stulen kärlek inte är en saga. Det här betyder att både handlingen och karaktärerna är på något sett mer verkliga, även om de är karrikerade och lite tilldragna. Det betyder att det finns underförstådda ramar för hur man kan bete sej för att det hela ska kunna hålla sej inom pjäsens ramar av realism.