Stulet och klart

Så var Stulen Kärlek färdigspelad på Fallåker. En vecka sen var det faktiskt, och nu har jag haft en blandning av lugn och tomhet i detta teaterlediga veckoslut.

Jag spelade in de två sista föreställningarna och i sammanfattning kan väl säjas att det inte gick riktigt så bra som man kunde ha hoppats. Första akten fick jag inspelad mer eller mindre enligt plan, men andra akten finns bara … till halva scenen. Har inte ens vågat lyssna hur ljudinspelningen låter. Men vi har haft en fantastisk spelperiod¹ och vårt spel har mått bra av att ha fått mogna. Dessutom har vi haft jäkligt kul att spela inför en live publik, och det är ju därför man gör det här.

Så vad har jag lärt mej? Att göra en lite mer “riktig” roll och att lyssna lite mer på regissören. Visst, alla karaktärer i Stulen kärlek var ganska vrickade, men ändå kändes min Evald på något sett trovärdig, och det är ju något helt nytt i jämförelse med Pippis pappa Efraim eller Sheriffen av Nottingham. Jag har lite undrat när jag känner mej färdig att titulera mej amatörskådespelare men det börjar nog bli snart.

Nu gör vi plats för Fallåkers jubileumsproduktion, där äldre pjäser (och skådespelare) ställer upp i kavalkad, vilket betyder att jag har lite ledigt från fallåkerscenen.

Men trodde ni det var färdigstulet? Ha!

Edit post factum: Vi hade planer på att åka ut på världsturné genom hela västra svenskflinland, men si den planen tog coronan. Jädra corona.