Tyst och diskret

Sheriffen är ingen lugn och avslappnad person. Oftast är han arg, spänd eller nervös, eller både arg, spänd och nervös. Det betyder att han ofta skriker, vispar med händerna och står hopkurad i obekväma poséer. Efter en vanlig övning är jag trött i halsen och det är inte bra.

Uppenbarligen är det en skillnad mellan att skrika och teaterskrika och min utmaning blir att hitta skillnaden samt att ersätta det nervösa skrikande med någorlunda övertygande teaterdito.

Jag har gått på sångtimmar på Arbis ett par år och lärt mej att det finns fel sätt att sjunga och rätt sätt att sjunga. Fel sätt är det man brukar göra på konserter, kalas och karaoke och får en att undra varför man är så hes nästa dag när man hade så roligt kvällen innan.

Baserat på en Internets samlade visdom så är tekniken för att teaterskrika besläktat hur man sjunger rätt. Tala högt. Med stöd från nån magtrakten utan att spänna hals eller stämband. Nu är det bara att studera och träna. Och skydda rösten. Hoppas det låter som en arg och nervös sheriff (och inte en hes sheriff).