Så var Pinocchio färdigspelad – tack och hej, leverpastej! Kanske för att jag spelat slut en produktion nån gång tidigare, eller kanske mer för att jag ännu inte hunnit sitta ner och göra ingenting, så känns inte riktigt den där ekande tomheten som infunnit sej efter tidigare slut. Ännu. Kanske.

Idag händer ingenting. Åtminstone känns det så. Eller, idag var jag på jobbet och där hände jobbsaker som det gör när det är vanlig vardag. Jag träffade kollegor, åt extra mumsig fredagslunch och tog mej en liten glass på eftermiddagen, men just nu är det så tomt att det känns som världen stannat. Vi har nämligen ingen föreställning idag. Sedan femte juni har vi haft två dagar då det inte varit teater.

Mitt liv är ett tåg just nu. Dunkar fram på rälsen utan tid att stanna upp för att ens se vad stationerna heter. Framåt, framåt. Repetition. Repetition. Repetition. Repetition nästan varje dag i en veckas tid – och så premiär! (jo, den stationen stannade vi vid ett tag) Jag måste erkänna att jag ljög lite i mitt senaste inlägg. Jag var nog egentligen lite orolig hur det skulle gå. Om vi skulle klara av att lära oss att spela tillsammans, spela teater och inte bara prata fram våra utantill lärda repliker och sånger, svepa vår koreografi enligt inlärda steg.

Nästa vecka är det .. premiärvecka! När jag skriver ut det och läser det på min skärm grips jag av en liten förlamning som får mej att känna som om min kropp vill krympa och gömma sej. Jag är med all nödvändig uppenbarhet inte riktigt redo. Jo, vi börjar bli bättre. Tillochmed jag börjar bli bättre. Och rent logiskt tänkt kommer vi att klara det här eftersom jag vet att folk mer eller mindre kan allt de bör och att premiär och publik får folk att skärpa sej, men min ödlehjärna tittar oroat omkring sej för att hitta en stor sten att gömma sej under.

Vi hade första övningen ute på scenen idag – äntligen! Vi spelade in videomaterialet för en trailer för Pinocchio, mest scener med musik och koreografi. I ärlighetens namn måste säjas att jag har varit lite oroad för vad det ska bli av alltsammans, men idag var jag imponerad av alla mina teaterkollegor. Det verkar som alla (andra) kan sina repliker och sin koreografi – så nu är det bara jag som behöver öva mina!

Igår hade vi genomgång av Pinocchio, första akten. Själv har jag varit på arbetsresa och i (därpåföljande) COVID de senaste två veckors övningar så det kändes lite speciellt att vara tillsammans med gänget igen. Lite ovant men mycket skoj att se alla bekanta fejs :) Genomgång är en form av övning där man går igenom skådespelet eller en del av det, lite på samma sätt som om det vore föreställning. Det betyder att man kör repliker, sång och koreografi som det står i manus och att avbryter så lite som möjligt.

Inkommande sommar kommer jag att stå på en bekant scen. I juni 2022 kommer ni att kunna se mej som Pinocchios far Gepetto, samt i en biroll som den onda Sergei. Dessutom kan ni se min skönsjungande dotter som den goda fén!