Premiär, krasch, och upp igen!

Igår var det Pippi Långstrump-premiär och jag lever i ett rus av lycka och adrenalinkrasch. Bra att vi har ledigt från teatern idag, fast det känns lite konstigt att inte ha gänget runt sej. Det att man inte behöver skärpa eller hända är samtidigt konstigt och ändå lite skönt.

Premiären då? Jo, några missar blev det väl, men ändå var det nog en glädje och lycka att spela! Det var varmt, det gick bra, publiken verkade nöjd och den där känslan av att nu har vi gjort nåt, och vi har gjort det tillsammans, var nåt man behövde uppleva och bara leva av!

Efter premiären var det kalas (ingen lade nyllet i tårtan) och så väl yngre som äldre deltagare körde på tills sena timmen (och vissa till tidiga timmarna, hörde jag). För det var vi nog värda 😁.

Nu ska det bli teater juni igenom. Det kommer naturligtvis att bli lite annorlunda, men hur, det for tiden visa. Jag hoppas vi blir (ännu) proffsigare och säkrare, men mest av allt hoppas jag att vi behåller vår glädje och att den smittar av sej på vår publik! Vi har trots allt ännu minst 1500 personer att spela för! Eller 4500!