Robin av Locksley

Hårda bud i kungariket. Vi har redan haft en handfull övningar och jag har inte skrivit en enda grej om hur det är och går!

Det är ett ofantligt skojigt gäng som sätter upp Robin Hood! Vår regissör Mika (“Miika, vi är alla olika”) är en bullrigt skrarttande filur, energisk, full av idéer. Make hanterar rollen som Robin med snille och smak. Den elaka trojkan Prins Johan - Guy av Gisbourne - Sheriffen av Nottingham (jag!) är alla på samma nivå av vansinnighet. Lille John är stor, Lady Marion underbar, Röda Jill har attityd. Ni, kära publik, kommer att gilla det här.

Idag gick vi igenom scenerna två och tre. Det betyder att vi först läste igenom replikerna i allsköns lugn, funderade på vilka ord som ska ändras, vilka som ska understrykas och vilka som bara strykas. Och så har vi mysteriet med var Allan är. Efter det här tar vi till scen, vi kollar var vi ska stå och gå, hur vi ska reagera och förhålla oss till varandra, och så upprepar vi det tills det känns bra. En mycket iterativ process, och trots att vi inte tar oss framåt i rasande fart, känns det som det vi gör är på riktigt.

Men det är inte bara repetitioner vi haft. Faktiskt tror jag det varit fler dans- och sångövningar. Koreografierna är milt sagt ambitiösa, åtminstone för den dansande panda jag är. Lyckligtvis har jag inte många, och lyckligtvis finns det andra som är bättre :). Sångerna är medryckande, men det vet väl de flesta redan. Det är alltså partituret av Sås och Kopp, och vi kör dem, så gott vi kan, i stämmor.

Det blir rätt så tätt med övningar. Det är nån form av rep eller övning fyra till fem gånger i veckan. Alla övningar gäller fårstås inte alla i ensemblen, men vi ses nog så ofta, och därför är det väl bra att vi trivs tillsammans. Och mer lär det nog bli. Jag borde inte måla permiärfan på väggen, men det är 73 dagar till premiär. 72 om vi räknar med att den här dagen redan börjar vara slut. Men vi ser väl dej i publiken sen?